2011 summary!

Publicerat: januari 3, 2012 i Uncategorized

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 6 100 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 5 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Annonser

Här har vi en kämpe! Trots sitt funktionshinder, rullstolsburen efter ryggmärgsskada, vinner han den tuffa tävlingen! 13 grader i vattnet, simmar snabbare än ALLA! Trots att han bara använder armarna!

Anders och jag gick i samma klass de två sista åren på högstadiet, i år är det 30 år sen vi gick ur nian! Han är toppidrottsman och jag…hmmm


Ett barn som endast får respons på sina negativa beteenden kommer naturligtvis att fortsätta med dessa eftersom ALLA vill ha respons/bekräftelse! Detta barn ser ingen anledning att ändra sitt beteende eftersom det ändå inte ”lönar sig”!

Negativa eller ”icke önskvärda” beteenden ger upphov till starka reaktioner hos omgivningen vilket i sin tur ger ”bensin åt den redan brinnande brasan”!

Om vi vuxna fortsätter att uppmärksamma/förstärka barnets negativa beteende visar vi barnet att det är ett sånt beteende som ”lönar sig”! Det är då barnet får uppmärksamhet och blir ”sett”!

Alla vill vi bli sedda! Både vuxna och barn! Ignorans är bland det värsta någon kan utsättas för! Hellre uppmärksammas vi då pga ”dåligt beteende”!

Barn som t.ex utövar en lagsport behöver MYCKET positiv respons från främst ledare men även från sina lagkamrater! Vid VARJE träningstillfälle ska ALLA barn MINST en gång få höra sitt namn tillsammans med ett positivt ord; bra jobbat, duktigt kämpat etc.

De barn som kämpar i motvind från början pga olika saker; funktionsnedsättningar, ”motvillig kropp” eller annat måste kanske få positiv respons i ännu högre utsträckning! Även om de bara gör EN enda bra sak!

För ingen är genomgående urusel, men behandlas som om så vore!

Tack och adjö från oss!

ADHD/AS, positiv första skoldag!

Publicerat: augusti 23, 2011 i Uncategorized

Nu ska jag fokusera på det positiva!

Barnens skola bjöd eleverna på saft och bullar första dagen! Dessutom fick de i årskurs 6-9 gå iväg och spela en runda minigolf! På skolans bekostnad!

Tack för detta initiativ!

Det ska vara roligt att komma tillbaka till skolan!

 

 

 

ADHD/AS, nu är skolstarten planerad!

Publicerat: augusti 19, 2011 i Uncategorized

Igår kväll ringde lillemans lärare upp mig och berättade att min oro har tagits på allvar och det känns skönt. För vår del har skolan verkligen tänkt till och läraren, hans resurs och rektorn har suttit och lagt upp en plan för hur de ska ge honom bästa möjligheten att lyckas.

Han kommer att gå i en liten grupp flera timmar i veckan, det är en grupp för de ungdomar som behöver mer stöd, det kan t.ex vara inlärningssvårigheter. I den lilla gruppen går mest större killar och någon tjej och de har två lärare i gruppen och lilleman ska få ta med sin resurs dit. Han kommer bara vara i den ordinarie klassen när de jobbar i smågrupper.

På så sätt slipper han konfronteras med sina klasskamrater och får istället sitta i en grupp med äldre och lugnare ungdomar som förhoppningsvis inte ”går igång” när lilleman har sina egenheter för sig.

Han kommer ha samma studiematerial som sina kamrater men får jobba extra med vissa ämnen, på bild och musiken kommer han vara i lilla gruppen och jobba istället för att vara med sina kamrater). De ämnena har ändå inte funkat alls så nu fokuserar vi på de andra ämnena ett tag och ser om det funkar bättre.

Rektorn sa: -Vi måste hjälpa denna lille kille så han lyckas! Om inte denna lösning funkar får vi hitta på något annat!

Bara att han uttrycker sig så känns bra så jag kan känna mig förvissad om att det finns en plan B om inte plan A funkar.

Nu kan jag något mer lättad se fram emot skolstarten och förhoppningsvis kunna sova på nätterna utan att ligga och vrida och vända på mig och oroa mig för hur i hela fridens namn det ska funka.

ADHD/AS, samtal med nye rektorn!

Publicerat: augusti 16, 2011 i Uncategorized

Nu när skolstarten närmar sig har jag mer och mer börjat oroa mig för hur det ska funka för lilleman. Med några få veckor undantagna var vårterminen fruktansvärt jobbig på alla sätt och vis, både för honom, klasskamraterna och oss som anhöriga.

De nationella proven, förlusten av en kamrat, beslutet att lägga fotbollsspelandet på hyllan och den egna insikten i att INTE ha förmågan blev för mycket för honom. Han har inte orkat hantera ”misslyckanden” utan då blivit arg, ledsen och utåtagerande.

Tyvärr är det nog vi vuxna som delvis orsakat ”misslyckandena”. Vi har inte funnits med och uppfattat signalerna tillräckligt snabbt utan vi har ofta agerat försent, när skadan redan skett.

Vi vuxna runtomkring MÅSTE vara vakna och uppmärksamma så vi hinner tyda signalerna i tid, innan skadan är skedd och han har ”misslyckats” ännu en gång.

Skolans rektor sen många år gick i pension i somras och har fått en efterträdare som jag kontaktade via mail igår. Rektorn ringde upp mig och vi pratade en lång stund om mina farhågor inför skolstarten. Skolan ställer upp med resurs men tyvärr är det inte tillräckligt för att lilleman ska kunna tillgodogöra sig undervisningen. Han klarar inte MILJÖN! Det finns för många människor runtomkring!

Det blev ett mycket bra samtal där jag förde fram mina åsikter och rektorn lyssnade och vi fick en dialog. En resurs åt lilleman idag har fullt sjå med att styra upp så att det inte sker tråkigheter under dagen, men han måste ju lära sig något också. Om vi nu har målsättningen att han ska klara målen måste det göras något mer så att han inte bara fördriver tiden i skolan utan att få med sig kunskap.

Mindre grupp, slopa några ämnen just nu till att börja med så att han kan koncentrera sig på de viktigaste ett tag och sedan kanske introducera fler ämnen efter hand? Men problemet är fortfarande MILJÖN! För mycket människor, för mycket som händer runtomkring och tyvärr spårar det ur för honom när han inte kan hantera alla intryck och händelser.

I vilket fall skulle rektorn prata med berörd personal och se vad man kan göra för att det ska bli så bra som möjligt. Det känns bra och jag hoppas att lilleman ska slippa ”misslyckas” igen.

 

 


Vilken förmåga då?

Förmågan att till fullo förstå det sociala samspelet

Förmågan att hejda sina impulser

Förmågan att hantera besvikelser och egna tillkortakommanden

Förmågan att kunna vara tillsammans med många människor utan att krascha

Det är hårt att som förälder inse att det andra tar för givet är så svårt för honom

Det är hårt att som förälder tvingas se sitt barn misslyckas, gång på gång

Det är hårt att som förälder faktiskt inte kunna hjälpa, utan bara trösta